Resultat Sjömarksloppet 2015 finns här. Jag blev 2:a på tiden 34.43 min på den ganska kuperade milen.
Bilder Sjömarksloppet 2015 finns här.
Spurtprispokal. Foto: Sjömarksloppet.
Jag tycker att jag brukar vara ganska bra att bedöma min egen form inför tävlingar. Under skidsäsongen har jag inga problem att skriva att jag är i knallform dagen innan tävling och om jag är det. Känns formen inte bra brukar jag också skriva det.
Inför Sjömarksloppet hade jag egentligen ingen aning. Jag tror det var mer än ett halvår sedan jag körde mitt senaste hårda löppass och under skidsäsongen var löpträningen begränsad till ungefär 30 min i veckan, för att gå upp till ca 2 pass i veckan á 30-60 min i april. Det enda hårda jag sprungit var 2 km helt flack asfalt i slutet av ett pass på Mallis veckan innan. Då höll jag 3.26-fart, vilket är bra, men inte en chans att jag hade kunnat hålla det en längre sträcka den dagen.
Starten: Foto: Sjömarksloppet.
Jättenöjd och vardagsmotion
Men på något märkligt sett överträffade jag mig själv å det grövsta i Sjömarksloppet i lördags. Jag tycker jag blir bättre på att just tävla för varje år som går. Miltiden på 34.43 min är inget som går till historien, men med tanke på att loppets totalstigning är 130 meter är tiden riktigt bra för att vara mig. De flesta får 1-1,5 min sämre tid på denna än en flack mil, lite beroende på typ av löpare. Det betyder att jag är i ungefär lika bra löpform nu som när jag var som bäst på att springa förra året, trots mycket ringa löpträning.
Jag vet inte vad det beror på, men återigen vill jag hylla barnvagnslöpningen. Det bygger bra benstyrka. Sedan vardagsmotionerar också mer idag än på säkert tio år. Förr tänkte jag antingen träning eller vila, nu tänker jag ”all rörelse är positivt”. Så måste man nog tänka när man kraftigt går ner i träningsmängd. Därför sätter jag stort värde på att dagislämna/-hämta med cykel, gå med maj i bärstolen och att paddla kanot med Astrid i makligt tempo.
34.43 min är som sagt en bra tid för att vara mig och med tanke på att 1:an, 3:an och 4:an i loppet alla är goda för 1.13-1.15 på Göteborgsvarvet kommer mitt mål där att bli 1.13, om jag håller mig frisk och skadefri dit.
Spurtpriset på samma fotbollsplan jag spelade hemmamatcherna som grabb. Foto: Sjömarksloppet.
Loppet då?
Jag hade ett stort mål med Sjömarksloppet. Att ta spurtpriset efter 3,3 km då man passerar tävlingsarenan. Det stod innan start klart att det var fyra herrar som skulle göra upp om pallplaceringarna. Patrik Wrigfeldt (SOK Knallen), jag, Fernando Dinis (Hälle IF) och Jacob Böhm (IK Ymer). Starten tog dock Viktor Åberg, som hade det som uppdrag i sin svensexa.
Patrik Wrigfeldt, som nyligen sprang SM-milen på 33.09 min, satte upp ett tempo som var lite för högt för mig, men jag bet mig fast. Första 2 km gick i 3.15-tempo på flack asfalt, sedan blev det mer kuperat och även en del på elljusspåret. Med 150 m kvar till spurtpriset tryckte jag till och fick luckan jag behövde för att ta spurtpriset. Sedan gick jag några steg i sann Northug-anda för att vänta in Patrik.
Tempoökningen för att ta spurtpriset tog nog inte så mycket, men totalt sett gick första 3,3 km för fort för mig och bara några hundra meter senare släppte jag Patrik. Då hände det märkliga. Istället för att fullständigt säcka ihop lyckades jag hålla bra fart och trots att Fernando och Jacob inte var långt efter dröjde det till 5 km innan Fernando kom ikapp (Jacob kom aldrig ikapp). Fernando och jag sprang ihop till 6 km innan jag tyckte det gick för långsamt i en uppförsbacke och skakade av mig honom.
Sedan hade jag förvånansvärt bra tryck hela vägen in i mål (tappade bara 24 s till Patrik) och även om löpsteget för tillfället är under all kritik så kände jag mig stark i kroppen på ett sätt jag tidigare inte gjort i perioder med lite mindre löpträning. Så det var kul!
Data från Polar V800:
Längd: 9,95 km
Tid: 34.45 min
Snittfart: 3.29 min/km
Total klättring: 130 meter
Underlag: Mestadels asfalt, men även lite elljusspår, grusväg, gräs och stig.
Skor: Salming Speed, 205 gram, 5 mm drop
Batteriet till pulsbältet var slut så snittpulsen vet jag ej, men jag är säker på att jag låg i partyzonen (över 90 procent) större delen av tiden.
Stort tack Sjömarksloppet för ett jättebra arrangemang. Den trevliga stämningen med alla kompisar och den härliga publiken i villakvarteren får mig att vilja komma tillbaka i många år framöver! Tack också pappa för drickalangningen. En station, självklart med koffein i sportdrycken!
